Cantuskören bildades som tidigare är nämnt 1946 då ABF:s blandade kör ombildades till manskör. Initiativet till denna ombildning kom från Bror Andersson, mera känd i Vadstena som Bolle. Sedan starten har kören haft sex ordinarie dirigenter plus tre-fyra inhoppande vikarier. Den första i raden av ordinarie dirigenter var Sven-Erik Löfman som redan efter två år (1948) efterträddes av Olle Östblom. Den perioden blev 18 år lång och som Olles efterträdare kom Rolf Erixon som också han stannade i 18 år.

Det var Rolf Erixon som döpte om kören till Cantuskören. Nu startade en period med "modernare tongångar". Kören övergav den traditionella repertoaren och började sjunga mera "svängiga låtar". Under en period så var William Lind en flitig samarbetspartner, och otalig är de arrangemang han har förärat kören. Det var också under Rolfs tid som kören drog till sig många namnkunniga artister som Ulla Sallert, Lars Lönndahl, Loa Falkman m fl. Innan Rolf slutade som dirigent, så gjorde kören en dokumentation på fyra kassetter av den då aktuella repertoaren.

1984 övertogs taktpinnen av Lennart Djärf, och nu startade en ännu intensivare karriär för kören. Under Lennarts taktpinne har man bl a producerat två egna musikaler, Drömmen  om Broadway (1988) och Mer än pengar (1991), som båda gick för utsålda hus. Kören passade också på att fira såväl 40- som 50-årsjubileum med Lennart vid taktpinnen. Däremellan så firade man också Lennarts 10-årsjubileum som dirigent för kören. Den konserten hette "10 Djärfa"  och gick av stapeln 10/4 1994.

I samband med 50-årsjubileet så fick kören även mottaga 1996 års kulturstipendium från Vadstena Kommun. När Lennart i och med julkonserten 1996 slutade som dirigent, tog körens unga, men mångårige ackompanjatör Patrik Karlsson över dirigentskapet på vikariat. Patrik började i kören som sångare 1984 blott 15 år gammal, så han är en genuin "Cantusprodukt".

Hösten 1999 fick Cantuskören för första gången en kvinnlig dirigent, entusiastiska Anna Gullman. Under läsåret 03/04 var Anna tjänstledig och ersattes av Gunilla Djärf. Gunilla har varit verksam i olika projekt i kören under många år, men det var nu för första gången som hon tog ansvar för mannarna ett helt läsår. Kören letade åter dirigent och hittate till vårterminen 2005 en annan Anna, nämligen Anna Smedendahl. Från 2006 till och med vårterminen 2008 höll Karin Westberg i dirigentpinnen. Nyvald dirigent 2008 blev körens egen "produkt" Patrik Karlsson, som varit med i Cantuskören i många år och dessutom nästan hela tiden varit körens ackompanjatör. Med Patrik, som har ett ”Cantushjärta”, ser kören fram mot ytterligare framgångar med KVALITET, TEMPO, KONTINUITET samt SÅNG-GLÄDJE!!!

Tillbaka till sidans topp

Tillbaka till sidans topp

Ljudtekniker var Henrik Karlsson och
ljuset sköttes av Bo Gäfvert.

För idé och regi svarade Clas Rapp

De rockar around the clock så att damerna i publiken rodnar, och doar så vackert så att man blir rörd. När Cantuskören gästspelade i Motala ryckte det i hela publiken.

MOTALA. Det handlade mycket om brylcreme, skinnpajar och läderslipsar när Cantuskören gästade Motala på lördagskvällen. 
Vadstenaborna har redan haft chansen att se föreställningen Dagny’s Café, men nu var det alltså Motalas tur. 
Och publiken lät inte vänta på sig, biljetterna tog snabbt slut och en extraföreställning sattes in. 
Med bara lite väl vald rekvisita och iförda kläder från samma epok förvandlar Cantuskören hela 
scenen i Folkets hus till en tvättäkta 50-tals- jukebox. 
Och frågan är om inte resan tillbaka i tiden föryngrade hela publiken, för det tar inte lång tid innan det rycker i benen på varenda åhörare. 
Diskret knäpps det i takt i bänkraderna och hummas med i melodierna, och applåderna är generösa efter varje nummer. På Dagnys Café är det trivsamt och värmande på alla sätt, men utan att för ett ögonblick ge avkall på kvaliteten. För Cantuskören är proffs. Det finns inte många genrer de inte klarar av, och under Anna Gullmans trygga ledning blir Cantuskoristerna allt från raggare till rockare till doakör. Och höftrullningarna sitter nästan undantagslöst som de ska. Gästsolist Maria Dillon-Lindh bidrar bland annat med några Siw Malmqvist-låtar, och som alltid har hon publiken i sitt grepp. Men mest gripande är kanske Nicklas Joelsson som brylcremad gräsänkling i bred-randig frottébadrock. Hans förtvivlan över att ha spelat bort hembiträdet Anna på poker är nästan trovärdig, och man bara önskar att hustrun ska återvända för hans egen skull. 
Cantuskören upphör aldrig att imponera, och förutom att vara duktiga sångare är de inte oävna underhållare. De ger begreppet poppojkar en helt ny innebörd. 
Och de klär i läder.

Ovanstående klipp ur Motala Tidning 2002-02-11. 
Text Elin Ahldén. Foto: Andreas Åseheim